Idag går jag en legitimationsgrundande utbildning i relationell psykoterapi, både långtidsvarianten som heter BRT (Brief relational therapy) och korttidsvarianten som heter IPT interpersonell psykoterapi. Båda är evidensbaserade. BRT är särskilt utvecklad för personer som har svårt med sina relationer och IPT för personer med depressioner, ångesttillstånd och bipolära sjukdomar.

En metod som jag också arbetar med är IFS (Internal Family Systems) och Life span integration som båda visat sig särskilt effektiva i behandling av trauma och post traumatiskt stress syndrom (PTSD), men även visat effekt vid en mängd andra tillstånd såsom ångest, depression, ätstörningar m.m.

I IFS kartlägger man på ett strukturerat sätt de olika aspekterna/delarna av vår personlighet som påverkar vår självkänsla och hur dessa samspelar med varandra för att skydda och bevara den inre struktur som av olika skäl uppstått. Den bygger bl.a. på Leslie Greenbergs forskning kring emotionsfokuserad terapi (EFT). I Life span integration (LI) arbetar man med att skapa en överblick över livet år för år och därigenom kan man integrera svåra erfarenheter, låsningar, sår, brister och trauman och på så sätt binda samman avspjälkade minnen och jag-tillstånd till en välfungerande enhet.

I botten är jag inspirerad av C.G. Jungs analytiska psykologi som kombinerar ett psykodynamiskt synsätt med mera kognitiva och pedagogiska modeller.

Typiskt för Jung är att både arbeta med medvetandets psykologi -- där man tittar på resurser utifrån människans unika personlighetsprofil -- och med det omedvetnas uttryck, såsom drömmar och icke verbala yttringar (bilder, rörelser m.m.).

Det unika med Jungs perspektiv är att han hämtade information om människans inre värld ur vår samlade kulturhistoria, ur våra myter och symboler (arketyper) och att lade den största betoning på människans behov av mening.